Fat Camp Goes Berzerk, anyone?
So interesting.
Hela den här härliga härliga infekterade ätstörningsdebatten, I'm loving it!
Äntligen är det lite på agendan.
Det enda som är lite sugigt är kanske den här mellanstadiet-vibben man får när en del vuxna bloggerskor kallar en del betydligt yngre bloggerskor för "hycklande lilla skitgris" och andra vuxna bloggerskor som medgett att de inte äter för att ha den kropp de har tycker att det är hemskt att just DE blir anklagade för att sprida osunda ideal.
Ojojojojojoj.
Å andra sidan så inser man när man kommer över 25 att NEJ, folk blir fan aldrig "vuxna". Det är en sådan jävla myt. Här har jag gått sen jag var i alla fall 14 och tänkt att "på gymnasiet, då är folk inte idioter och svin!", men nej. Sedan tänkte jag att "efter gymnasiet, DÅ är folk inte svin!" men nej. Jag har gått runt så och satt ut milstolpar för när man hoppas ha hamnat i den åldersgrupp där folk inte beter sig som pubertala idioter hela tiden.
Sedan inser man att så är inte fallet.
Jag vet inte om jag vill säga " en gång en idiot, alltid en idiot", men lite så känns det ju.
IALLAFALL,
kul att så jävla många modebloggsbrudar hoppat på debatten. Kul att så många faktiskt konstaterar att man måste inte ha fullt utvecklad anorexi eller bulimi för att ha en ätstörning. Alltså för att ha ett fucked up förhållande till mat och kroppsbild.
Så nu när alla har konstaterat att det finns en vikthets och en smalhets och att det uppenbarligen sätter spår i tjejers självbilder, var göra?
Jag skulle älska att se ett upprop av något slag som påkallar kvällstidningarnas och specialbilagornas uppmärksamhet. Det här är tidningar som lever på de här bloggarna och och deras känsdisskap. Det är intervjuer hit och dit med Blondinbella och Fridén om ditt och datt. VeckoRevyn samlar alla modebloggare och boostar dem och tjänar på dem.
Samtidigt är väl kanske just kvällstidnignarna och VeckoRevyn ansvariga för 95 % av alla bantningshets i svensk producerad media idag. Det är löpsedlar med "så får du platt mage till midsommar!" och "gå ner 10 kg på 5 dagar!" och "Bikinidiet!" och gud vet all möjlig skit.
Kan vi inte fåse ett upprop från alla de stora svenska bloggerskorna och bloggarna som de här tidningarna tjänar pengar på som faktiskt sitter på mer makt än de kanske anar, där de t ex INTE MEDVERKAR I SAGDA SKITTIDNINGAR SÅ LÄNGE DE ÄR EN AV DE STÖRSTA GÖDARNA AV PROBLEMET. Skriv en debattartikel till fucking jävla DN eller nåt och säg att nu får det vara nog, man kan fan inte köpa en enda kvinnobilaga utan att få en diet slängd i huvudet. Det är alltid någon som vill berätta hur man ska äta för att få vilken kropp.
Gör något på riktigt, våga något, våga offra något, våga för fan visa lite konsekvens och klor och tänder. Vägra vara med i media som eldar på precis de här problemen, säga att nu får det fan bli mindre av det här, vi vill inte ha det, vi vill inte se det, ingen mår bra av det, vill man ha en jävla diet bör man gå till en dietist som kan ge vettiga tips istället för att hoppa på Banandieten. Säga att det är direkt ohälsosamt och att man vägrar vara ett an de kändisskapshungriga gässen som gärna lägger guldägg åt de här medierna så länge det ser ut så.
Det skulle jag vilja se.
Oj, nej, jag glömde, de är väldigt rädda om sitt kändisskap och sina freebee-bags.
Hela den här härliga härliga infekterade ätstörningsdebatten, I'm loving it!
Äntligen är det lite på agendan.
Det enda som är lite sugigt är kanske den här mellanstadiet-vibben man får när en del vuxna bloggerskor kallar en del betydligt yngre bloggerskor för "hycklande lilla skitgris" och andra vuxna bloggerskor som medgett att de inte äter för att ha den kropp de har tycker att det är hemskt att just DE blir anklagade för att sprida osunda ideal.
Ojojojojojoj.
Å andra sidan så inser man när man kommer över 25 att NEJ, folk blir fan aldrig "vuxna". Det är en sådan jävla myt. Här har jag gått sen jag var i alla fall 14 och tänkt att "på gymnasiet, då är folk inte idioter och svin!", men nej. Sedan tänkte jag att "efter gymnasiet, DÅ är folk inte svin!" men nej. Jag har gått runt så och satt ut milstolpar för när man hoppas ha hamnat i den åldersgrupp där folk inte beter sig som pubertala idioter hela tiden.
Sedan inser man att så är inte fallet.
Jag vet inte om jag vill säga " en gång en idiot, alltid en idiot", men lite så känns det ju.
IALLAFALL,
kul att så jävla många modebloggsbrudar hoppat på debatten. Kul att så många faktiskt konstaterar att man måste inte ha fullt utvecklad anorexi eller bulimi för att ha en ätstörning. Alltså för att ha ett fucked up förhållande till mat och kroppsbild.
Så nu när alla har konstaterat att det finns en vikthets och en smalhets och att det uppenbarligen sätter spår i tjejers självbilder, var göra?
Jag skulle älska att se ett upprop av något slag som påkallar kvällstidningarnas och specialbilagornas uppmärksamhet. Det här är tidningar som lever på de här bloggarna och och deras känsdisskap. Det är intervjuer hit och dit med Blondinbella och Fridén om ditt och datt. VeckoRevyn samlar alla modebloggare och boostar dem och tjänar på dem.
Samtidigt är väl kanske just kvällstidnignarna och VeckoRevyn ansvariga för 95 % av alla bantningshets i svensk producerad media idag. Det är löpsedlar med "så får du platt mage till midsommar!" och "gå ner 10 kg på 5 dagar!" och "Bikinidiet!" och gud vet all möjlig skit.
Kan vi inte fåse ett upprop från alla de stora svenska bloggerskorna och bloggarna som de här tidningarna tjänar pengar på som faktiskt sitter på mer makt än de kanske anar, där de t ex INTE MEDVERKAR I SAGDA SKITTIDNINGAR SÅ LÄNGE DE ÄR EN AV DE STÖRSTA GÖDARNA AV PROBLEMET. Skriv en debattartikel till fucking jävla DN eller nåt och säg att nu får det vara nog, man kan fan inte köpa en enda kvinnobilaga utan att få en diet slängd i huvudet. Det är alltid någon som vill berätta hur man ska äta för att få vilken kropp.
Gör något på riktigt, våga något, våga offra något, våga för fan visa lite konsekvens och klor och tänder. Vägra vara med i media som eldar på precis de här problemen, säga att nu får det fan bli mindre av det här, vi vill inte ha det, vi vill inte se det, ingen mår bra av det, vill man ha en jävla diet bör man gå till en dietist som kan ge vettiga tips istället för att hoppa på Banandieten. Säga att det är direkt ohälsosamt och att man vägrar vara ett an de kändisskapshungriga gässen som gärna lägger guldägg åt de här medierna så länge det ser ut så.
Det skulle jag vilja se.
Oj, nej, jag glömde, de är väldigt rädda om sitt kändisskap och sina freebee-bags.
Tyra Mail!
Alltså,
är det bara jag eller har Tyra Banks gone bat shit crazy på Top Model? Och har hon isåfall blivit bat shit crazy utanför Top Model också? Hon är bara lite för mycket just nu.
För övrigt så fattar jag inte vad de ska bygga säsongens drama på nu när den bigotta bruden som inte kunde säga L ("BWINDFOWDED! wike, we onwy started do do runway wike yesterday!") och transan är ute. Vilka ska nu skapa drama?
är det bara jag eller har Tyra Banks gone bat shit crazy på Top Model? Och har hon isåfall blivit bat shit crazy utanför Top Model också? Hon är bara lite för mycket just nu.
För övrigt så fattar jag inte vad de ska bygga säsongens drama på nu när den bigotta bruden som inte kunde säga L ("BWINDFOWDED! wike, we onwy started do do runway wike yesterday!") och transan är ute. Vilka ska nu skapa drama?
Fat Girl Speaks:
På senare tid har en helt ny sida av modebloggandet uppenbarat sig för mig. Jag gillar att surfa runt och kolla på folks bloggar, vare sig jag gillar dem eller inte. Alltid finns det något man tar intryck av. Många är så sjärt jävla tråkiga att man fråblodstockning av skiten. Åh ja, ännu en blogg om att en tjej har jeans, stor sjal och bruna läderstövlar, jippie....
Och så funderade jag lite på varför alla modebloggare verkade vara så jävla smala...? Jag menar, man tycker ju att det borde finnas fler 42:or (nu sitter jag inte och säger att 42 är en stor storlek) och 44:or därute, eftersom de storlekarna nästan alltid är slut på H&M? Jag hittar oftast 36 och neråt kvar när ett plagg hängt ett tag, så 38-44 går uppenbarligen ganska bra bland vuxna kvinnor.
Sedan fick jag reda på att många drar ut sina bilder på längden när de redigerar dem, för att "se bättre ut".
!!!
!!!!!!
!!!!!!!!!
Jag visste liksom inte vad jag skulle säga, jag bara satt och gapade. Jag borde inte vara så himla förvånad, men det är jag.
Det blir så jävla intressant att ställa den faktan mot alla diskussioner jag haft på diverse genusforum om att tidningar och tv och retusch inte aaaaalls påverkar folks självbilder och om det gör det, då är de svaga våp som hade blivit krossade av något annat, och kan jag ta och koncentrera mig på något viktigare, typ kvinnorna i Afghanistan?
Jätteintressant. Vanliga tjejer som bloggar om vad de gillar för kläder pallar inte visa ofixade bilder på sig själv för de är rädda för att vara tjocka. För om man lägger ut bilder på sig själv och är större än en 34-36, då kan folk typ fråga om man är gravid, eller kalla en tjock om de tycker man har fula kläder. Och det är ju den stora mardrömmen. Ja, jag kan medge att det inte är så himla roligt. Nu är jag säkert subjektiv, men så fort man inte skäms för att visa upp sig när man har en valk här och där så tycker folk att man "fin trots din storlek!" eller att det är kul att "tjejer i din storlek har självförtroende!"
En gång blev jag erbjuden att spela på en klubb specifikt för överviktiga, för det fanns inga tjej-dj:s att tillgå och det vore kul för tjejerna där att se en mullig tjej spela skivor.
Det är så bisarrt hur det kan klistras på en. Generellt sett när jag kollar i spegeln är jag nöjd med min storlek. Man är ju så sjukt funtad att man blir lite lycklig när en kjol plötsligt sitter lösare. Men alla de där andra dagarna, när man inte är menssvullen, då känner jag mig helt okej. Jag tycker jag är snygg, jag har snygga kläder som passar mig och jag har inte svårt att få tag i kläder i min storlek. Jag identifierar mig inte som "tjock".
Och när folk säger de där kommentarerna så försöker jag ta det som något positivt: de försöker ju säga att jag är fin, även om de inte kan hålla sig från att kommentera min storlek i samma drag, så jag försöker suga åt mig det.
Det är bara det att jag har varit lika lång som jag är idag (178) och vägt 52 kilo, och vid tillfället betraktat mig själv som sanslöst fet, trots att jag handlat underkläder på barnavdelningar.
Jag måste tycka att det är bra att jag tycker jag är snygg när jag är 178 cm och väger 75 kilo.
Jag vill inte att folk ska få mig att känna det som att jag duger TROTS hur jag ser ut, jag vill att folk ska sluta se andras kroppar som någon slags allmän egendom som man får bedöma hur som helst.
you real is my fake.
Det är ett jävla tjat om Balmain i modebloggarna överallt just nu.
Jag fattar att man tipsar om var man kan hitta kopior på designerplagg eller trendiga saker när man skriver en modeblogg som är just trendig. Jag tycker inte det är helt trist att spana i sådana bloggar, dels för att jag designar själv och dels för att jag är intresserad av mode och modes utveckling.
Jag fattar inte hur man kan göra det och samtidigt dissa det faktum att kedjorna kopierar modehusens signumplagg. Enter Fahrmans Mode. Å ena sidan breättar hon om att H&M har härligt Rykiel-randiga tröjor, å andra sidan tycker hon att det är sååå tråkigt när en trend plötsligt exploderar och är överallt när man själ gått och köpt ett dyrt plagg.
Ja, POOR POOR you som fick betala flera tusen för ditt ÄKTA rödsvarta Balmainplagg, medan pöbeln gick på H&M och till på köpet fick till en coolare outfit. Verkligen, jag sympatiserar. Stackars lilla rika modebloggerska som promenerar rakt in på NK istället för att finkamma Myrorna och H&M på alternativ.
Jag klär mig inte speciellt trendigt, jag har min stil och help me god, om någon frågar mig en gång till om jag har anammat "den svarta trenden". Shut up bitches, jag ÄR fan den svarta trenden.
Ibland är saker som blir trendiga väldigt fina och då blir jag glad när de kommer till låga priser överallt och alla second hand-affärer anstränger sig för att plocka fram det och ta in det. Jag hamstrar järnet då!
OK nu ska jag sluta vara så negativ och gå och pillra med ett par spetstights jag behöver sy åt mig själv.
Jag fattar att man tipsar om var man kan hitta kopior på designerplagg eller trendiga saker när man skriver en modeblogg som är just trendig. Jag tycker inte det är helt trist att spana i sådana bloggar, dels för att jag designar själv och dels för att jag är intresserad av mode och modes utveckling.
Jag fattar inte hur man kan göra det och samtidigt dissa det faktum att kedjorna kopierar modehusens signumplagg. Enter Fahrmans Mode. Å ena sidan breättar hon om att H&M har härligt Rykiel-randiga tröjor, å andra sidan tycker hon att det är sååå tråkigt när en trend plötsligt exploderar och är överallt när man själ gått och köpt ett dyrt plagg.
Ja, POOR POOR you som fick betala flera tusen för ditt ÄKTA rödsvarta Balmainplagg, medan pöbeln gick på H&M och till på köpet fick till en coolare outfit. Verkligen, jag sympatiserar. Stackars lilla rika modebloggerska som promenerar rakt in på NK istället för att finkamma Myrorna och H&M på alternativ.
Jag klär mig inte speciellt trendigt, jag har min stil och help me god, om någon frågar mig en gång till om jag har anammat "den svarta trenden". Shut up bitches, jag ÄR fan den svarta trenden.
Ibland är saker som blir trendiga väldigt fina och då blir jag glad när de kommer till låga priser överallt och alla second hand-affärer anstränger sig för att plocka fram det och ta in det. Jag hamstrar järnet då!
OK nu ska jag sluta vara så negativ och gå och pillra med ett par spetstights jag behöver sy åt mig själv.
